Dagens allmänpolitiska debatt är den lokala motsvarigheten till riksdagens remissdebatt. Alliansen redovisar vad man gjort och talar om vad man vill göra under resterande del av mandatperioden. Vi, övriga partier, får möjlighet att inom 8 utmätta minuter muntligen redogöra för vad vi vill. Detta skall påverka budgetanvisningarna för kommande period. Tanken är god men fungerar det så?
Alliansens uppdaterade Strategiska program för perioden 2006 —2010 är i stort sett samma 14 sidor som vi fick förra året. De ändringar som gjorts gäller framförallt de finansiella målen som man efter 3 år fortfarande inte följer. I ändringarna görs en anpassning till de missade målen i stället för att anpassa verksamheten till fullmäktiges beslutade mål.
I övrigt är det fortfarande en önskelista som Alliansen säger skall genomföras under mandatperioden. Inte mycket av det som sagts och sägs kommer att kunna genomföras under mandatperioden. Vi skulle – alla partier om vi fick – kunna lägga ut en sådan önskelista i fullmäktige och med i stort sett samma innehåll. Till vilken nytta?
En förutsättning för att dagens fullmäktigedebatt skall ge några
avtryck i kommande budgetanvisningar och politik är en fortsatt verklig
debatt där sakfrågorna diskuteras och de olika förslagen leder till
kloka beslut, oavsett vilken folkvald ledamot eller vilket parti som är
förslagsställare. Så fungerar inte det politiska arbetet i Härryda.
De politiska besluten tas i budgetberedningen med 5 ledamöter, 3 från Alliansen och 2 från (S) Besluten baseras på förvaltningens förslag till ändringar jämfört med gällande plan. Det är sedan upp till budgetberedningen att föreslå ändringar. Partier som inte är representerade får lägga sina förslag i KS eller KF där de normalt röstas bort i omröstningarna. De 25 ledamöterna i Alliansen har tvingats ställa upp på hela den 14-sidiga önskelistan. Det finns ingen plats för egna åsikter som riskerar att spräcka Alliansen. Framförallt inte ett valår.
Undantaget är uppenbarligen Leif Persson som alltmer blir en Alliansens Gossen Ruda när han försöker representera de väljare som i valet 2006 kryssade för honom och därigenom räddade Alliansens majoritet med ett enda mandats övervikt. Någon Leif Persson finns inte på socialdemokratiska sidan. Vad som skulle vara en politisk opposition har i stället förvandlats till ett politiskt partnerskap mellan de två kommunalråden. Ett partnerskap där säkrandet av majoritetsmakt är den gemensamma nämnaren.
Därför ser partnerskapet gemensamt till att inga partier eller partibildningar får möjlighet att störa maktutövningen, oavsett vem av blocken som har den. Blockpolitiken har förvandlat folkstyret och den representativa demokratin till något som varken är folkstyre eller demokrati.
I denna politiska situation har Kommunpartiet blivit opposition. Det är vi som kritiskt granskar Alliansens politik och dess sätt att sköta kommunen. Genom detta blir vi inte populära i denna politiska församling. Vi tröstar oss med ett ökande stöd för KP som granskande kraft mellan de två politiska blocken.
Alliansledningen blir alltmer desperat i sina försök att hindra vad som är själva grunden för en fungerande demokrati – debatt och granskning av maktens utövande. Den organisation som 1999 infördes för att ge fullmäktiges ledamöter större inflytande på kommunens utveckling används nu för att förhindra inflytande.
Genom målstyrningsmodeller, färdigtryckta blanketter för målformulering, styrdokumentet Den röda tråden och ett förslag från demokratiberedningen om proportionella val till beredningarna säkras en koncentration av makten till KS och chefstjänstemän med maktambitioner. Detta styrsystem eliminerar kravet på förvaltningen att med objektivitet och oväld presentera det beslutsunderlag som efter debatt i politiskt beslutande organ, skall leda till genomtänkta och långsiktigt riktiga politiska beslut.
Vad de olika politiska partierna utanför Alliansen säger i dagens debatt är betydelselöst. Synpunkter från dagens debatt kommer inte att kunna bryta igenom den formella skyddsmur mot ändringar som byggts in i systemet. Sedan fullmäktige ersatt nämnderna med fullmäktigeberedningar utan beslutanderätt så har man nu förvandlat den kommunala demokratin till demokratur. Den officiella definitionen av demokratur låter som följer. Det noteras också att människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.
"I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."
I Härryda utövas demokratur av en KS-ordförande som inte lyssnar, inte diskuterar och som i praktiken också till KS överfört rollen som kommunens högsta verkligt beslutande organ och – som vi i ett senare ärende kommer att se – blir sin egen revisor.
Vad händer när makten koncentreras till kommunstyrelsen där KFs ordförande – ansvarig för fullmäktiges ansvarsprövning av kommunstyrelsen också själv sitter?
Vad händer när Revisionsnämnden – som på KFs uppdrag skall granska KS – endast består av representanter för samma partier som den kommunstyrelse som de skall granska ? KP har som bekant tillsammans med SD utestängts från Revisionsnämnden.
KPs huvudfråga i valet blir kravet på verklig demokrati, ökat medborgarinflytande och en politisk organisation som stärker de folkvalda ledamöternas möjlighet att fullgöra sitt uppdrag - att representera medborgarna och inte de egna partikoryféerna.
Vad vi i KP vill göra i övrigt kommer vi att presentera för väljarna
under resten av tiden fram till valet. Inte här i dag.